Promenera med alpackor i Sverige

Alpacka- och älgfarm i Hultet

Vi har sett fram emot detta hela dagen. Ok, kanske jag mer än Mini (Daniel) som ska vara med och fotografera. Han har redan klargjort att han inte ska ha en ”egen” alpacka att promenera med. Vi ska till Hultet och besöka deras alpacka- och älgfarm. Idag är det dock fokus på de mjuka alpackorna och inte älgarna som också bor och lever här. Det går enkelt att parkera husbilen på farmen. Här står den säkert under tiden som vi är ute och promenerar. Och med tanke på att vi kommer vara ute i skogen så kommer det väl till pass att bilen kan lämnas i tryggt förvar. Snabbt beger vi oss till hagen där de små liven betar. Äntligen är det dags att mysa, gosa kramas och promenera – inbillar jag mig.

Alpackor i Hultet för promenader

För ägarinnan Jacqueline var det självklart att skaffa alpackor när hon flyttade till Sverige. I Schweiz, där Jacqueline kommer från, är de nämligen vanliga boskapsdjur för både ull och kött. Ganska snabbt märkte hon att förbipasserande var nyfikna och ville komma nära de söta djuren. Det var då som hon bestämde sig för att erbjuda promenader där alpackorna får följa med. Enligt Jacqueline är närhet till dessa djur ett sätt att varva ner på och minska på stressnivåerna. Jag hoppas att det stämmer för just nu är jag bara uppspelt och förväntansfull. Oj vad jag ska kramas och gosa – fortsätter jag att inbilla mig. Vi har vuxit oss till en större grupp nu. Utöver oss är det också ett gäng med utbytesstudenter och vi är alla lika taggade på att äventyret ska börja.

Alpackor för ull

Att de 75 alpackorna som bor här på Hultet används för ull också framgår tydligt. De är nyklippta och ullen ska förvandlas till garn. Ullen från en alpacka är starkare, varmare, glansigare och mjukare jämfört med ull från får. Att alpackorna även avlas för sitt kött är ytterligare en sanning men en sanning som ingen av oss vill ta in just nu. Det känns inte riktigt rätt att man äter dessa ståtliga och fina djuren, hycklare som vi är allihopa. Under tiden som vi står och småpratar och pekar ut olika favoriter så arbetar Jacqueline för fullt med att sätta selar och koppel på de utvalda som ska få följa med oss på promenaden. Utöver alpackorna kommer även gårdens hundar att strosa med som extra sällskap. Ok, nu kommer ett gäng alpackor och vi ska alla (bortsett från Mini då) få en kamrat. Det är också nu som mina planer om att gosa börjar smulas sönder.

Alpackor är inte så keliga

”Alpackor är söta och de vet om det, någonting som gör att de inte är så keliga av sig”, säger Jacqueline. Hon fortsätter att berätta att de oftast tillåter att man får röra men inte klappa eller krama. Någonstans hör jag vad hon säger men samtidigt så vägrar jag att ta in det. Jag kramade ju en fluffig alpacka när vi var i Peru så varför skulle jag inte få gosa med de svenska djuren?! Jag har säkert en inbyggd förmåga som tilltalar min tilldelade kamrat som dagen till ära blir en herre med namnet Donatello. Han är dock ganska så skeptisk till mig men jag intalar mig att vi bara måste lära känna varandra och sedan ska det gosas. Promenaden är härmed påbörjad och vi går iväg med våra nyklippta och nyfunna vänner. Från att ha varit en uppspelt och ganska så högljudd grupp märks det snabbt hur ett lugn infinner sig.

Promenaden med Donatello och alpackorna

Vi promenerar mestadels i tystnad. Ibland stannar alpackorna och betar lite. Det är ok och gör vår tid tillsammans mer minnesvärd. Vissa sätter armen runt halsen på sin alpacka och tar selfies. Donatello är däremot inte riktigt nöjd med att ha mig som följeslagare. Kopplet är sträckt mest hela tiden och att röra honom kommer inte på tal om. Han är inte ett dugg intresserad av mig. Jag inbillar mig att det kommer att bli bättre – lever på hoppet som man brukar säga. Men tyvärr så har Donatello en annan agenda. Han verkar inte ha några problem med att vara ute och gå. Med jämna mellanrum sänker han ner huvudet och betar lite för att sedan strosa vidare. Nu går vi inne i skogen och medan andra fortsätter att ta på sina lurviga kompisar får jag helt enkelt nöja mig med att gå bredvid (nåja nästan).

En trevlig upplevelse

Promenaden idag varar lite drygt en timme. Det finns längre turer också som man kan boka och då stannar man och fikar i skogen också. Många kanske kan tro att jag är besviken. Besviken över att jag inte har fått gosa alls. I ärlighetens namn så har jag också sett en av utbytesstudenterna när hon kramade sin alpacka så nog kan man kela, om än inte med Donatello. Sanningen att säga så är jag inte alls besviken utan tvärtom! Jag har haft en fantastisk promenad, om än något på distans, och det har varit väldigt trevligt. Jag har kommit fram till att Jacqueline talade sanning – alpackor har en lugnande effekt på människan. Och det visar sig att när det är dags att ta av selen så tillåter Donatello mig att ta av honom selen! Vi kramas inte och han smiter fort in i hagen men ändå – jag har fått röra vid honom så jag är mer än nöjd!

Boka en promenad med en alpacka

Vår historia och vår promenad utspelar sig i Skåne. Men turer med alpackor kan man göra på flera olika platser runt om i Sverige. Bland annat så erbjuds detta i Jönköping, Stockholm och Kinna. Det passar för alla åldrar även om de mindre barnen inte får en egen kompis att promenera med. När vi åker därifrån planerar jag redan vilket djur som jag ska få promenera med nästa gång. Jag har läst om åsnepromenader i Portugal – det får nog bli det som hamnar på önskelistan!