Vätternrundan med husbil

Bisonoxar. Jag vet inte hur många, men säger jag att jag står öga mot öga med 20-25 stycken så är det beskrivet i underkant.

Men låt oss ta det från början. Början, i det här fallet är Huskvarna. Vårt mål är att köra Vättern runt och vi väljer att köra rundan motsols. Vintern har inte helt hunnit släppa sitt grepp och någon påpekar säkert att det är fel årstid för att upptäcka pärlorna runt Vättern. Att resa runt i regionen under vintern visar sig ha både för- och nackdelar.

Vi kan börja med den kanske mest uppenbara nackdelen: Många ställplatser är stängda för säsongen. Det är en röd tråd genom hela vår resa, men inget som fäller vår resplan.

Det är sällan som vi brukar förespråka motorvägar. Men är det någonstans du bör ge det en chans så är det E4:an mellan Huskvarna och Gränna. En fantastisk sträcka, där Vätterns prakt definitivt visas från sin bästa sida. Inte minst om du prickar in den vid en maffig solnedgång.

Obligatoriskt stopp

Det första närmast obligatoriska stoppet kommer redan efter några enstaka mil. Att köra förbi Gränna vore nämligen att jämföra med ett generalfel.

I Gränna träffar passar vi på att besöka Grenna Polkagriskokeri. Här bakas polkagrisar på exakt samma vis som grundaren av polkagrisarna, Amalia Eriksson, gjorde på sin tid.

- Det finns ett tiotal polkagriskokerier i Gränna, berättar Isa Roman som driver Grenna Polkagriskokeri tillsammans med sin man Calle Roman. Vi har satsat på kvalitet istället för kvantitet och är ensamma om att ha ett eget litet museum.

Någon tur över till Visingsö blir det inte denna gång. Färjorna går annars skytteltrafik även vintertid och överfarten tar ungefär 30 minuter.

Du hittar ställplatser både på fastlandet och ute på Visingsö. På fastlandet finns de precis intill färjelägret i Gränna hamn. Var beredd på att hantera en relativt kraftig start i backe i samband med att du ska lämna området och ge dig ut på stadens huvudstråk Brahegatan igen.

Underbara Vadstena

Återgår du till E4:an blir nästa självklara stopp Brahehus, endast en knapp mil från Gränna. Men får vi istället föreslå att ni väljer den gamla E4:an och kör mot Ödeshög. Visserligen får du då bara en skymt av Brahehus ruin, från vägen sett belägen högt upp på Vätternbranten. I gengäld möts ni av betydligt trevligare natur och vägar, väl värt att hålla sig till småvägarna. Det finns mycket fin natur och för all del en och annan trevlig gårdsbutik längst med sträckan, men det första riktiga stoppet, efter Gränna, blir först i Vadstena via Ödeshög. Vadstena når vi via småvägarna drygt 5,5 mil efter Gränna. I Vadstena parkerar du på andra sidan av vallgraven intill slottet. Mycket mer centralt än så blir det inte. I gästhamnen finns 26 fina platser, grusat underlag där varje grusplats ska rymma två husbilar med elstolpar. Varje dubbelplats skiljs sedan åt från nästa med en gräsyta. Totalt räknar vi till 26 ställplatser med el. Betalar gör du smidigt genom betalautomaten vid båtmacken.

Inom gångavstånd har du då både slottet, leksaksmuseumet och Wadstena Fogelsta Järnvägsmuseum. Helt klart värt mer än bara en övernattning.

Motormuseum, ställplatser och gruvupplevelser

När du trots allt har lämnat Vadstena ligger nästa stopp relativt nära: Motala.

Här visar sig ställplatsen vid Södra Hamnen visserligen vara stängd för säsongen. Detta vägs dock upp av Motala Motormuseum, som också är ett särskilt nostalgihotell. Även om du har ditt boende på hjul ordnat så kan ett besök i Motormuseumet väl rekommenderas, med fordon i väl genomarbetade tidstypiska dioraman och sammanhang.

Vidare ytterligare 5,5 mil norrut. Vi når då Askersund, Vätterns nordligaste punkt. En charmig stad som definitivt sätter husbilsfolket mitt i centrum tack vare en riktigt fin ställplatsanläggning. En trevlig liten stadskärna ligger inom mycket behagligt gångavstånd och Askersund tar nog även priset för den finaste, dock inte mest charmiga, ställplatsen under resans gång. Den mest charmiga? Den återkommer vi till, alldeles strax.

Du som vågar lämna huvudspåret kan nu även passa på att ta en tur till byn Zinkgruvan i Askersunds kommun. Låt inte de första synen av en pågående gruvverksamhet skrämma dina turistnerver, utan sök dig mot Knalla Gruva. Ett antal enklare ställplatser väntar, åtminstone under sommarhalvåret.

Men den stora behållningen är förstås Knalla Gruva och gruvmuseet.

Militärhistoria

På väg från Zinkgruvan, i riktning mot huvudspåret igen, kör vi småvägarna i riktning mot Åmmeberg. Småvägar är ofta din vän och även denna sträcka ger bevis för detta.

Väl tillbaka på huvudspåret, och nu på väg söderut längst med Vätterns västra sida, tar vi sikte på Karlsborg. Staden för dig som har ett militärt intresse. Karlsborgs fästning är ett självklart måste och det är även här som fallskärmsjägarna utbildas.

Men vår nästa stopp? Det blir i Hjo. Visserligen har Fiskeboa vid hamnen endast försäljning av fisk vid vårt besök. Under sommaren kan du annars njuta av fiskrätter på plats i Fiskeboas egen restaurang. Nu hänvisas vi istälet till den närliggande restaurang Bryggan.

Sannerligen inget dåligt val det heller, men kanske inte fullt med samma pittoreska sjöbodsklassiska känsla som man kanske önskar. Utsikten över Vättern är dock klanderfri, något som du kommer vara mycket bortskämd med under större delen av din resa.

Ställplats vid kvarnen

Strax utanför Hjo hamnar vi av en slump vid Stampens Kvarn. Något som visar sig vara ett lyckokast.

Här driver Eivor Gustafsson restaurang i kvarnen belägen precis intill Hjoån. Det är också här som de maler sitt eget mjöl som de sedan bakar sitt eget bröd med. Mycket mer närproducerat än så är svårt att få. Och se, ställplatser med servicefaciliteter har de också. Det blir en övernattning i rena glädjeruset.

Under sommaren leker öringen i ån. Året runt kan den som vill promenera de 3,5 kilometrarna till Hjo hamn och på vägen njuta av detta Natura 2000-klassade skogsområde.

- Vi har en plan att från 2019 kunna erbjuda våra kunder att köpa vårt mjöl, avslöjar Eivor Gustafsson innan vi åker vidare.

Detta var en höjdpunkt. En trevlig upptäckt längst med vägen. Men endast enstaka mil, fortsatt söderut längst med riksväg 195 i riktning mot Fagerhult, väntade resans kanske mäktigaste upplevelse. Som så många gånger förr provar jag att vika av från huvudvägen. Något som brukar löna sig, för den som är nyfiken och vågar.

Ibland blir det nitlott. Men förvånansvärt ofta lönar det sig.

Bisonfarm med ställplats

Så garanterat denna gång, då jag träffar Simon Althaus och Jennie Johansson som driver Bisonfarmen på Mobolets Gård i Gate. En liten bygd bland många andra som kantar vägen runt Vättern.

Här finns, förutom ett stort gäng bisonoxar, en grusad plan där 10 ställplatser med elstolpar. Visserligen är gårdens saloon och gårdsbutik stängd för säsongen, men visst är vi välkomna trots lågsäsong.

- Vi håller öppet april till sista oktober, säger Simon Althaus. Men skulle någon dyka upp även vintertid så nog löser vi det, även om servicen här då kan vara något enklare än under högsäsong.

Det är detta som är det fantastiska med husbil. Att du hamnar på de mest oväntade, men också trevligaste, platserna.

Vättern runt är endast drygt 30 mil, men innehåller mängder av liknande upplevelser som håller vardagen på ett behagligt avstånd.

Gott om sjönära campinglägen

Med det är det bara strax över 3 mil kvar på vår resa runt Vättern. Vi har i ordningsföljd passerat, och i vissa fall stannat och övernattat, i Huskvarna, Gränna, Ödeshög, Vadstena, Motala, Västanvik, Hammar, Ammeberg, Askersund, Olshammar, Karlsborg, Hjo, Fagerhult, Habo, Bankeryd och slutligen Jönköping. På vår väg går färden via både Jönköping-, Östergötlands- och Örebros län.

Ställplatser med sjönära läge är i princip återkommande längst med hela resans gång. Vi vill framförallt lyfta fram Vadstena, Askersund, Hjo och den helt oväntade bisonoxe-farmen i Gate.

En sak är tydlig genom hela vår resa. Frågar du inte så får du inga svar. Så våga fråga och var nyfiken. Ta gärna avstickare från huvudleden och ta dig verkligen tid att köra runt Vättern.

Ett trevligare sätt att avnjuta Vätternrundan har vi svårt att föreställa oss.

Tidigare publicerad i: min Husbil i Sverige nr 2, 2019