Lägerplatserna i Älvdalen - Säg hej till naturen

Stanna längre än ett dygn

Allemansrätten i all ära. Vi svenskar är bortskämda med att kunna campa i naturen. Det finns många vackra och naturnära platser i Älvdalens kommun som tillåter fricamping. Men allemansrätten kommer med begränsningen att man endast får stanna på samma plats i ett dygn. I Älvdalens kommun har man kommit fram till en väldigt smart lösning som tillåter närheten till naturen samtidigt som man får stanna så länge man önskar. Det är enkelt – det är mitt i naturen men ändå nära till det mesta. På en sträcka av cirka 20 mil finns inte mindre än 40 särskilt iordningsställda lägerplatser som välkomnar husbilsåkare året runt.

Lägerplatserna är utrustade med toaletter, vindskydd, eldstäder med ved och informationsskyltar längs med Österdalälven, Storån och nedre Sörälven. Nej, det går inte att tömma sin latrin här men toaletterna är väl underhållna så det går med fördel att använda sig utav dessa under sin vistelse. Mysighetsfaktorn är på topp och det saknas ingenting här. Vill man vara för sig själv och om där är många bilar på lägerplatsen går det utmärkt att köra vidare till nästa lägerplats. Troligtvis så kan vem som helst hitta sin egen lilla pärla här.

Hykjeberget och älvdalsporfyr

Men en vistelse i Älvdalen är inte komplett utan att man turistar lite också. En bra början är att ta sig till Hykjeberget. Papperskorgar med stålkonstruktioner vittnar om att det finns björn i området men det finns inget att frukta. Björnarna är otroligt skygga och chansen (eller risken) att stöta på en björn under sin promenad är minimal, om inte obefintlig. Väl på toppen finns en utsiktsplats. Fast frågan är om man tar sig hit för utsikten eller för bänken som finns på toppen. Här är nämligen prinsparets bänk utplacerad som de fick i bröllopsgåva från Dalfolket. Det är en fin bänk, tillverkad i självaste älvdalsporfyr. Det är någonting fascinerande med just älvdalsporfyr. Stenen kan ligga på samtliga av kommunens vägar i form av grus och inte ha så högt värde. Om du däremot skulle få tag på en liten urna i porfyr på en auktion så finns det nästan ingen övre gräns på hur dyr den kan bli.

Allt detta och mer om porfyr lär man sig genom att besöka porfyrverket samt Porfyr- och Hagströmmuseet. Under 1800-talet var portfyrtillverkningen på topp i området. Inne på porfyrverket pågick tillverkningen fram till 1983 då verket lades ner. Det som är imponerande är att det idag ser ut exakt likadant som det gjorde då. Ingenting har rörts utan det är så verkstaden såg ut fram tills sista dagen. Porfyrverket kan endast besökas tillsammans med en guide och är en bra början innan man fortsätter till Porfyr- och Hagströmmuseet. Det må låta annorlunda med ett museum tillägnat porfyr och elgitarrer. Samtidigt så känns övergången naturlig när man väl är på plats. Att Hagström finns här är ganska så logiskt med tanke på att det är här som fabriken låg tidigare. Här får du lära dig historien om hur Hagström gick från att tillverka dragspel till elgitarrer. Det innefattar bland annat en resa till USA och en fotografering med Elvis Presley.

Här finns också många porfyrföremål. Gå runt bland smörlådor, smyckeskrin och urnor. Förvånas över hur lång tid det tog att tillverka dessa. Det sägs att tillverkningen av större föremål i porfyr är över – att det bara finns saker på marknaden som redan är tillverkade. Anledningen till detta är att det helt enkelt är för svårt och för dyrt att arbeta med porfyr. Undantaget är småsaker som smycken, någonting som finns att köpa på plats om man vill.